♥

vad är grejen med att inte längre kunna somna om nätterna eller? jag känner mig lite dumpad av livet just nu, inget tycks gå min väg. min livskurva som så länge har pekat uppåt börjar plana ut. den pekar inte neråt, den går bara rakt fram nu. fast egentligen överreagerar jag väl bara kan jag tro. louises teori är att jag rastlös och hinner tänka för mycket och jag tror att den teorin stämmer ganska bra. jag pallar inte en till livskris. det har hänt för mycket i mitt liv redan. min livskurva är redan tillräckligt hackig. och om jag nu skulle gå igenom en till så har jag inget att grunda den på. det är liksom inte ens synd om mig. jag vet inte varför jag är så himla down. känns bara som att jag inte har haft ett såntdära ordentligt skrattanfall som har slutat i tårar och kramp i magen på jääättelänge. jag behöver någon som kan ta tag i mina axlar och ruska om mig lite. någon som kan få min livskurva att sluta gå sådära tråkigt ödsligt rakt fram, någon som kan få den att stiga upp över skyarna. men det är väl bara en av mina tusen andra önskningar såhär kvart över ett en söndagsnatt.


men jag vill också passa på att säga att jag så jävla tacksam för att mina finfina vänner finns i mitt liv. ni är så stört jävla bäst och ni lyser upp mina dagar på bästa möjliga sätt, med er har jag sk. kvalitetstid utav bästa kvalité. jag älskar er töser. men fy, nu måste jag få det här och sluta låta som något himla avskedsbrev. jag är bara en tjej på 17 år och 8 månader (snart 9!!!!!!) som har för mycket tankar i hövvet en natt i slutet av juli. hoppas att augusti bjur på lite mer action för min del. annat fall skulle iofs vara konstigt. ayia fucking napa närmar sig så jag ska nog ta och sluta lipa nu. det kommer bli tidernas resa alltså. ah shit, jag säger då det. med dessa ord vill jag avsluta för mig inatt. på återseende kära bloggläsare, whoever you are